Egentligen har jag aldrig riktigt försökt. Bara vetskapen om att ett ord kan ha sex olika betydelser, beroende på hur man uttalar dem, har fått mig tveksam. Visserligen kan den kloke lyssnaren säkert förstå, om jag talar om en fisk eller min mamma, men ändå....

Tonspråk i all ära - jag är ganska musikalisk - men det är svårt att tolka alla dessa accenter som en nitisk fransman, M. Rhodes, utrustade det vietnamesiska språket med. Jag har inte tillräckligt med tonfall att ta till!

Grammatiken är emellertid inte särskilt komplicerad. Inga tempus eller böjningar av något slag. Imperfekt beskrivs med tillägget “igår” , presens med “idag” och framtiden med ”imorgon”. Underbart att lära ut för en gammal språklärare som jag. Personligen antar jag att min motivation saknas, vietnamesiska tillhör ju inte världsspråken, trots en befolkning på 75 miljoner,.

De flesta av oss har övergått till en mycket märklig engelska, även de som har engelska som modersmål. Vi har alla börjat tala mycket långsammare , i stacatto, med lokalbefolkningen. Vi illustrerear vårt tal med yviga och intressanta, charadliknande gester. Vi talar högt och vi har glömt av allt som har att göra med grammatik. Borta är tempus, pluraländelser, “do och did”- omskrivingar, “s” i presens, tredje person (om vi någonsin lärde oss det!) och vi har lärt oss att ignorera ordet “nej”.

Vi använder helt enkelt inte “nej”! Vi får bara “ja” till svar även om det egentligen betyder “nej”.
Frågan “Kan vi inte få tag på Mr. Ham idag?” besvaras med “Yes!”. Det är ganska enkelt egentligen. Vi klarar oss ändå för det mesta. Särskilt vi som lärt oss att förstå att detta med språk är mer komplicerat än man trott. Det har att göra med kultur också! Ansiktstappande och liknande.

Vietnameserna studerar engelska flitigt. Kvällskurserna är fyllda och man har ett brinnande intresse för att kunna kommunicera med alla oss utlänningar. Vi representerar deras nya framtid, med löfte om bättre tider och mer pengar.

De har lika svårt för engelska som vi har för vietnamesiska, åtminstonde då det gäller uttal. De talar ofta som om de hade en het potatis i munnen och “klipper av” eller förvanskar orden. Man får ha bra fantasi ibland. Det märkliga är emellertid att de hör när någon talar otillrättalagd engelska och uppskattar att lyssna till vårdad engelska. De missförstår ofta när vi försöker anpassa vårt uttal till deras! De tycker att vi ofta har ett svårförståeligt engelskt uttal då vi talar vietengelska!.

När den söta lilla flygvärdinnan på Vietnam Airlines frågar oss om vi vill ha “fis and raj” eller “fuck and raj”, så gäller det att att värdigt svara, att idag vill jag ha “fish” och inte “pork and rice”. En del glada herrar skulle säkert föredra “fuck and rajtantajtan”! På tal om de mer vågade uttrycken och kanske också välpassande i denna kultur, där utländska herrar är attraktiva (hur de än ser ut!), så blir uttalet av sekreterare gärna “sexetäry”. En bra kombination tycker många. I all synnerhet om “den medföljande” hamnat i svårartad kultursvacka.

Vi har också lärt oss många andra nya ord : sausage har blivit”sopsicks”, wood har blivit “goose” , big har blivit “bitch” (ta det inte personligt!) och “some toast” har blivit “santos”. Men försök inte använda ordet “santos” när ni beställer för då förstår man inte er märkliga engelska. Allt detta är egentligen “very naj” nice), eller hur?

Språk är ju en kulturell företeelse och vi vet ju ungefär vad som passar sig att säga i vissa sammanhang. Vissa uttryck passar helt enkelt inte in. Vår hemhjälp som tidigare arbetat med amerikaner , innan revolutionen 1975, har lärt sig att bakdelen heter “ass”. Det kom sig helt naturligt, då hon skulle påpeka att ett par byxor satt lite trångt över bakdelen, att påpeka “You have such a big ass”! Jovisst!

Man får ta det hela med en klackspark och mycket humor.
Vi hade problem med vår luftkonditionering i ett av rummen, och reparatörerna kunde inte förstå varför den inte kunde kyla ned rummet. Det slutgiltiga omdömet var att vi behövde två apparater, eftersom “you are so fat”! Thank you very much!
Fat is beautiful, I guess!

Jag har iallafall lärt mig att räkna efter 2 år i landet. Jag klarar till 10. Jag använder mig av associationsmetoden och den är mödosam. Därför blir inte framstegen särskilt imponerande. Jag använder mig nedan av Systembolagsfonetik för att ge den intresserade läsaren några tips.

1 heter “mot” (franska för “ord”), 2 heter haj (fisken), ba (lätt, för så heter en öl sort här : ba,ba,ba 333), 4 är “bom” (och bommar gör man ofta här), 5 är “nam” (nammi nammi namnam, sa Peter Sellers), 6 är “sau”
(sau/erkraut), 7 är “baj” (aktuellt i detta land), 8 är “tam” (tummy =baj) och 9 är “gin” (och det dricks ju en del i tropikerna), 10 är “möj” (och det liknar holländskans “muy” som betyder “bra”). Och bra är det att man lyckats lära sig räkna till 10! Men tid tar det.

Här slutar jag mitt försök till språkliga inlärningsknep. Det finns många sätt och de flesta är ganska kul att praktisera. På något sätt så klarar vi av att kommunicera med varandra, men det är helt klart att det hade inte gått utan ett duktigt och fantasirikt kroppsspråk.

Det senare fick jag använda ordentligt, då jag härförleden skulle få vår dagvakt att kila iväg att köpa ägg.

Efter att ha försökt säga “egg” långsamt ett antal gånger (ganska svårt med kortstaviga ord), så övergick jag desperat till charad. Först började jag kackla och flaxa med vingarna/armarna - till den stackars arme vaktens fasa. Husmor höll på att bli galen och tappa koncepterna! När jag till slut illustrarade värpning av ägg ur bakdel, gick det upp ett ljus för gossen, varvid han genast gav sig iväg och inhandlade “möj” ägg. Lunchen var räddad!

Jag hade definitivt vunnit på poäng!

Häng gapp laj! Som vi säger här nere. Vi ses!