Språkförbistringar
Monica Rabe 1997
Artikeln är hämtad ur författarens gamla skåpmat!
“SÅ MÅNGA SPRÅK DU KAN, SÅ MÅNGA
GÅNGER ÄR DU MÄNNISKA!”
Ciao! (Vietnamesiska för Hej!)
Jag har gett upp att lära mig Vietnamesiska!
Egentligen har jag aldrig riktigt försökt. Bara vetskapen
om att ett ord kan ha sex olika betydelser, beroende på hur
man uttalar dem, har fått mig tveksam. Visserligen kan den
kloke lyssnaren säkert förstå, om jag talar om
en fisk eller min mamma, men ändå....
Tonspråk i all ära - jag är ganska musikalisk
- men det är svårt att tolka alla dessa accenter som
en nitisk fransman, M. Rhodes, utrustade det vietnamesiska språket
med. Jag har inte tillräckligt med tonfall att ta till!
Grammatiken är emellertid inte särskilt komplicerad.
Inga tempus eller böjningar av något slag. Imperfekt
beskrivs med tillägget “igår” , presens
med “idag” och framtiden med ”imorgon”.
Underbart att lära ut för en gammal språklärare
som jag. Personligen antar jag att min motivation saknas, vietnamesiska
tillhör ju inte världsspråken, trots en befolkning
på 75 miljoner,.
De flesta av oss har övergått till en mycket märklig
engelska, även de som har engelska som modersmål. Vi
har alla börjat tala mycket långsammare , i stacatto,
med lokalbefolkningen. Vi illustrerear vårt tal med yviga
och intressanta, charadliknande gester. Vi talar högt och
vi har glömt av allt som har att göra med grammatik.
Borta är tempus, pluraländelser, “do och did”-
omskrivingar, “s” i presens, tredje person (om vi någonsin
lärde oss det!) och vi har lärt oss att ignorera ordet “nej”.
Vi använder helt enkelt inte “nej”! Vi får
bara “ja” till svar även om det egentligen betyder “nej”.
Frågan “Kan vi inte få tag på Mr. Ham idag?” besvaras
med “Yes!”. Det är ganska enkelt egentligen. Vi klarar oss ändå för
det mesta. Särskilt vi som lärt oss att förstå att detta
med språk är mer komplicerat än man trott. Det har att göra
med kultur också! Ansiktstappande och liknande.
Vietnameserna studerar engelska flitigt. Kvällskurserna är
fyllda och man har ett brinnande intresse för att kunna kommunicera
med alla oss utlänningar. Vi representerar deras nya framtid,
med löfte om bättre tider och mer pengar.
De har lika svårt för engelska som vi har för
vietnamesiska, åtminstonde då det gäller uttal.
De talar ofta som om de hade en het potatis i munnen och “klipper
av” eller förvanskar orden. Man får ha bra fantasi
ibland. Det märkliga är emellertid att de hör när
någon talar otillrättalagd engelska och uppskattar att
lyssna till vårdad engelska. De missförstår ofta
när vi försöker anpassa vårt uttal till deras!
De tycker att vi ofta har ett svårförståeligt
engelskt uttal då vi talar vietengelska!.
När den söta lilla flygvärdinnan på Vietnam
Airlines frågar oss om vi vill ha “fis and raj” eller “fuck
and raj”, så gäller det att att värdigt svara,
att idag vill jag ha “fish” och inte “pork and
rice”. En del glada herrar skulle säkert föredra “fuck
and rajtantajtan”! På tal om de mer vågade uttrycken
och kanske också välpassande i denna kultur, där
utländska herrar är attraktiva (hur de än ser ut!),
så blir uttalet av sekreterare gärna “sexetäry”.
En bra kombination tycker många. I all synnerhet om “den
medföljande” hamnat i svårartad kultursvacka.
Vi har också lärt oss många andra nya ord : sausage
har blivit”sopsicks”, wood har blivit “goose” ,
big har blivit “bitch” (ta det inte personligt!) och “some
toast” har blivit “santos”. Men försök
inte använda ordet “santos” när ni beställer
för då förstår man inte er märkliga
engelska. Allt detta är egentligen “very naj” nice),
eller hur?
Språk är ju en kulturell företeelse och vi vet
ju ungefär vad som passar sig att säga i vissa sammanhang.
Vissa uttryck passar helt enkelt inte in. Vår hemhjälp
som tidigare arbetat med amerikaner , innan revolutionen 1975,
har lärt sig att bakdelen heter “ass”. Det kom
sig helt naturligt, då hon skulle påpeka att ett par
byxor satt lite trångt över bakdelen, att påpeka “You
have such a big ass”! Jovisst!
Man får ta det hela med en klackspark och mycket humor.
Vi hade problem med vår luftkonditionering i ett av rummen, och reparatörerna
kunde inte förstå varför den inte kunde kyla ned rummet. Det
slutgiltiga omdömet var att vi behövde två apparater, eftersom “you
are so fat”! Thank you very much!
Fat is beautiful, I guess!
Jag har iallafall lärt mig att räkna efter 2 år
i landet. Jag klarar till 10. Jag använder mig av associationsmetoden
och den är mödosam. Därför blir inte framstegen
särskilt imponerande. Jag använder mig nedan av Systembolagsfonetik
för att ge den intresserade läsaren några tips.
1 heter “mot” (franska för “ord”),
2 heter haj (fisken), ba (lätt, för så heter en öl
sort här : ba,ba,ba 333), 4 är “bom” (och
bommar gör man ofta här), 5 är “nam” (nammi
nammi namnam, sa Peter Sellers), 6 är “sau”
(sau/erkraut), 7 är “baj” (aktuellt i detta land), 8 är “tam” (tummy
=baj) och 9 är “gin” (och det dricks ju en del i tropikerna),
10 är “möj” (och det liknar holländskans “muy” som
betyder “bra”). Och bra är det att man lyckats lära sig
räkna till 10! Men tid tar det.
Här slutar jag mitt försök till språkliga
inlärningsknep. Det finns många sätt och de flesta är
ganska kul att praktisera. På något sätt så klarar
vi av att kommunicera med varandra, men det är helt klart
att det hade inte gått utan ett duktigt och fantasirikt kroppsspråk.
Det senare fick jag använda ordentligt, då jag härförleden
skulle få vår dagvakt att kila iväg att köpa ägg.
Efter att ha försökt säga “egg” långsamt
ett antal gånger (ganska svårt med kortstaviga ord),
så övergick jag desperat till charad. Först började
jag kackla och flaxa med vingarna/armarna - till den stackars arme
vaktens fasa. Husmor höll på att bli galen och tappa
koncepterna! När jag till slut illustrarade värpning
av ägg ur bakdel, gick det upp ett ljus för gossen, varvid
han genast gav sig iväg och inhandlade “möj” ägg.
Lunchen var räddad!
Jag hade definitivt vunnit på poäng!
Häng gapp laj! Som vi säger här nere. Vi ses! |