Tillsammans med min familj, hade jag flyttat tolv år tidigare till USA, under vilken tid vi bodde i tre olika delstater, för att fem år senare flytta tillbaka till Sverige och slutligen igen 1989 immigrera till USA. Det var minst sagt ett intressant familjeexpriment, som jag har stundtals funderat på utifrån både de positiva såsom negativa aspekterna. Fast ju äldre jag blir och desto närmare arbetsmarknaden jag kommer känns det numera övervägande positivt.

Uppbrottstankar
Jag ville återvända till Europa efter att ha gått tre år i amerikansk high school. Jag var inte så förtjust i mitt svenska språk utan föredrog engelska, vilket medförde att jag sökte till vidare utbildning först till Skottland, men min ansökan avslogs. Emellertid hade detta inget med mina kvalifikationer att göra. Jag saknade en jämförelsebar internationell examen som går under beteckningen (IB) Internationell Baccalaureate.

Dock var jag välkommen att söka till universitetet efter två-års studier vid ett liberal arts college i USA. Som tröst hade jag även fått höra från en vän hur hans bekantas barn, som hade gått på en välrenommerad privatskola (Penn Charter), hade fått avslag från Oxford och Cambridge pga sin amerikanska high school examen, trots att de var brittiska medborgare.

Orsaker till utbildning i Europa kontra USA
Det fanns ytterligare skäl till varför jag ville till Europa. Det var ett system som jag uppfattade vara lättare att förstå, jämfört med den uppsjö av universitet och colleges som fanns i USA. I Sverige tog man studenten och sedan sökte man till universitet eller högskola. Om man har kvalificerat sig via betyg (och eventuell kvotgrupp) till ett utbildningsprogram eller fristående kurs, blir man antagen. Detta kändes som enkla och klara besked. Det är inte tal om att man ska sälja sig själv, rent personligen, tillsammans med betyg och meriter, som man egentligen gör i USA, där man liksom i Sverige konkurrerar med tusentals andra sökande.

I Europa valde man universitet eller högskola beroende på vilken utbildning och framtida yrke man ville ha. I USA verkade det som om man valde sin Bachelor utifrån vilket universitet man ville få sin Master’s ifrån. När man väl bestämt universitet eller college, fick man slutligen även äran att betala för sin utbildning och kvalitén reflekterades oftast i priset.

Förberedelse inför Europa
Efter två år på ett litet ”liberal arts college” vid namn av Ursinus College, valde jag ett utbytesprogram. När jag började på Ursinus hade jag som syfte att göra en ”transfer” (överflyttning) till ett europeiskt universitet, dock medger jag att min kunskap i att byta universitetssystem var skrattretande dålig. Jag förstod att om jag gick till University of St Andrew’s i Skottland, var jag illa tvungen att börja om på nytt, eftersom mina två års collegeutbildning skulle anses som en komplettering till min amerikanska high school examen.

Utbytesprogram
Att åka med ett utbytesprogram är säkrare, om man har som syfte att stanna borta under ett eller två år. Dock finns det en del problem som kan uppstå vilka man bör se över innan man åker.

Ursinus College förklarade att de kurser som utbytesprogrammet hade sökt åt mig, skulle ge mig poäng. Sålunda påpekade de att om någonting förändrades, när jag väl var på plats var jag tvungen att förhandla om dessa poäng eller credits med dem när jag återvände ”hem”. Enligt många fd utbytesstudenter, var det mycket vanligt att man fick gå om det år som man hade varit borta. Därför insåg jag den dagen då min studievägledare vid Stockholms universitet informerade mig om att de kurser, som jag hade sökt var inställda, skulle utöka min studieperiod i USA.

Kursutbud
Snarlika kurser hittades och söktes och det faktum att jag kunde svenska gav mig en klar fördel. Jag fick läsa följande kurser, men vid denna tidpunkt förstod jag inte skillnaden mellan olika kursbeteckningar och poängssystem.

b-kurs à 5 poäng Mediapsykologi-beteendevetenskap(stockholms uni)
c-kurs à 10 poäng statsvetenskap (stockholms uni)
d-kurs à 5 poäng rysk militärhistoria (militärhögskolan)
b-kurs à 5 poäng sv förvaltningsvetenskap- statsvet(stockholms uni)
d-kurs à 5 poäng Nationalekonomi(stockholms uni)
c-kurs à 10 poäng documentary film-making(Swedish Film institute)
d-kurs à 10 poäng diplomatisk historia(militärhögskolan)

Olikheter i upplägg – Sverige - USA
I det amerikanska systemet läser man olika kurser på samma gång, för att uppnå en bredkunskap.

I Europa och Sverige studerar man ett ämne på djupet, vilket skulle innebära att jag skulle aldrig kunna läsa detta ämnesschema enligt det svenska systemet och alternera.

Ett poäng är lika med en veckas studier à 40 timmar.

A-kurser räknas som grundutbildning och inom fakulteten är alla ämnena rätt snarlika i undervisning av teoretiker och metoder.

B-kursen ger studenten en mer teoretisk utbildning och möjligheter att reflektera över sin egen värld.

C-kursen innebär att studenten bör kunna använda sig av de metoder och teoretiker för att arbeta självständigt och skriva en uppsats som även försvaras. C-kursen räknas som Kandidatnivå och D-kurser är Magisternivå. Vikten läggs på att djupstudera ämnet men breddning tillåts via studentens egna erfarenheter och uppmuntran till att studera andra ämneskurser.

Amerikanska fördelar
Å andra sidan har det amerikanska systemet några fördelar. Den grundutbildning som man får på Bachelor nivå (pre-Med, pre-law) eller fil Kand-nivå är väldigt bra, speciellt om man skall läsa juridik eller medicin, etc. Det finns intressen och behov inom det svenska högskoleväsendet att införa ett obligatorisk basår för att få samtliga högskole- och universitetsstuderande på samma kunskapsnivå, eftersom det finns uppenbara skillnader i kvalitet bland nybakade gymnasiestudenter. Se rapport från Högskoleverket.

Svenska Universitetsstudier - på gott och ont!
Jag bestämde för att stanna ett tag i Stockholm och började på ekonomi-historiska institutionen som vanlig student hösten 1995. Dock trodde jag vid det tillfälle att jag kunde tillgodoräkna det år som jag läst på Stockholms universitet och för den delen, Militärhögskolan. Tyvärr, får jag inte använda dem i min magisterexamen eftersom jag saknar 20 poäng i beteendevetenskap, 40 poäng i statsvetenskap, 60 poäng i militärhistoria och historia på militärhögskolan, 60 poäng i nationalekonomi och 40 poäng i filmkunskap. Alltså jag saknar A, B, och C-kurser för att datorn (LADOK) och Högskoleverket skall acceptera mina poängsatser. Men visst har jag haft användning för kunskapen!

Från Stockholm till Lund
Hösten 1996 började jag på Lunds universitet. Jag hade blivit tipsad av en annan SWEAmedlemsdotter, som sade att man behandlade utlandssvenskar bra och gav raka svar. Jag fick börja om!

Nuförtiden räknar jag inte mina första fyra år. Jag började på universitet 1996 för då var jag förberedd och hade äntligen skolats in på universitet. Jag hade fått lära mig hur man läste en bok (selektiv läsning); hur man skrev en saltentamen; hur man skrev en hemtentamen (mycket svårare än saltentan); visste skillnaden mellan ett paper och ett PM samt en uppsats; förstod skillnaden mellan lärare, adjunkter, lektorer och hela den hierarkin; lärt mig hur man skulle förhandla om poäng - och när jag framförallt förstod, varför jag ville läsa på universitet och kunna tala om för folk att ”det här var mitt val”. Detta var allt det som University of St Andrews ville att jag skulle kunna. innan jag började läsa där, för annars hade jag dragit ned deras standard och kanske inte lyckats så bra själv.

Hård och dyrköpt erfarenhet
Jag fick gå en hård skola och tyvärr fanns det ingen information eller någon bok, som berättade hur det stod till. Därför bestämde jag mig en dag att samla alla mina erfarenheter i en bok och förklara vad det fanns för alternativ.

Mina föräldrar har länge haft dåligt samvete över att de inte visste mer om de olika systemen. Förklaringen är kulturell, liksom allting annat. De kom ifrån ett system, där man skickade sina barn till lågstadiet. När det var dags för mellan- och högstadiet fick man information och därefter var det eleven som i princip valde gymnasielinje och skola.

Föräldrar i Sverige tar inte en sådan aktiv del i sina barns utbildningar och val som man kanske gör utomlands. Som regel bör man som förälder tänka så här:

Barnen behöver inte gå i svenskskola i låg-mellan och högstadiet om de får tillgång till svenskundervisning.
Detta inkluderar lektioner i geografi och historia.

Gymnasieutbildningen är viktigast för det bestämmer elevens framtida studier och vägval, vartän hon eller han befinner sig.

Mina val
Vad hade jag för alternativ?

Om jag hade haft svenska i mitt betyg, hade det underlättat? Absolut!!!!

Skulle en IB-examen öppnat dörrar för mig? JAAAA!!!!!

Hade mina föräldrar behövt betala för min utbildning i Sverige eller utomlands? Inte helt och hållet!

Hade jag önskat att Internet funnits när vi flyttade?
Visst! Då jag hade kanske varit mer förberedd och haft vissa betyg i kärnämnena.

Studier via Internet
Nu kan man studera via Internet och eleverna kan gå i svensk skola och följa en utstakad kursplan och framförallt få en svensk studentexamen.

Det kostar lite pengar, men det är värt investeringen. Vissa saker varken kan eller får mätas i pengar. Tid är faktiskt pengar! Det tog mig en lång tid att förstå vikten med en bra grundutbildning. Internetutbildningen hade varit ett väldigt bra alternativ.

Att bo utomlands är en underbar upplevelse och erfarenheten är ovärderlig, men det gäller att tänka sig för och planera sin utbildning och examina när man hoppar från ett system till ett annat.

Några tips!
Kom ihåg att 15 april är sista ansökningsdatum till svenska högskolor och universitet, medan 15 mars gäller för danska lärosäten.

I det svenska högskolesystemet kan man läsa både program eller fristående kurser. Program innebär att man får ett färdigt paket, ett upplägg som avgör hur utbildningen kommer att vara.

Fristående kurser innebär att man själv söker varje termin och konkurrerar om studieplatser som finns med andra studenter. Via fristående kurser står man för upplägget själv, man behöver inte följa någon speciell ordning.

För program söker man via VHS – Verket för Högskoleservice. De fristående kurserna söker man via universiteten eller högskolorna.

Svenska högskolor och universitet har olika kvotgrupper för att främja högre utbildning för de grupper som är mer utsatta. T ex jag hamnar i kvotgruppen för utländsk gymnasieutbildning.

Om du har arbetslivserfarenheter och är äldre än tjugofem kan man komma in på den s k 25:4 regeln, dock måste man ha grundläggande behörighet och gjort högskoleprovet.

Två gånger om året kan man göra högskoleprovet, mot en kostnad på ca 350 kr. Anmälning sker senast den 15 februari för vårterminen och 15 september för höstterminen. Resultatet är giltigt i fem år och det är bästa resultat som räknas. De fem provdelarna är tolkning av diagram, tabeller och kartor (DTK), matematiska och logiska problem (NOG), engelsk läsförståelse (ELF), ordkunskap (ORD) och läsförståelse (LAS).

Att tänka på vid val av gymnasie:
- IB-programmet räcker längre än en svensk gymnasieexamen, se bara till att du har svenska A+B eller särskild behörighet när du söker till svensk högskola.
- Det finns flera olika gymnasiealternativ idag, t ex idrotts- och ämnesgymnasier samt internat.
- Finansieringsmöjligheterna är flera och gymnasievalet behöver inte kosta skjortan!
- Välj efter vad som passar dig, mål och drömmar men kom ihåg att grundläggande och särskild behörighet är bättre än ingen alls.

Vad hände sen?
Till sist blev jag en välutbildad underrättelseanalytiker. Jag har min kandidatexamen i freds- och konfliktforskning och underrättelseanalys (ex MI och CI) samt humanekologi. För närvarande skriver jag färdigt min magisteruppsats i rättssociologi och har börjat söka jobb/kontakter inom underrättelseverksamhet på multinationella företag samt organisationer.

Dock vilar den utlandssvenska förbannelsen tungt på mina axlar vilket medför att jag helst vill arbeta och bo utanför Sveriges gränser.

Nyttiga länkar:
Skolverket: www.skolverket.se
Svenska Utlandsskolors Förening: www.suf.c.se
Centrala Studiestödsnämnden: www.csn.se
Verket för högskoleservice: www.vhs.se
TISUS: www.nordiska.su.se
International Baccalauraete Organisation: www.ibo.org
Värmdö Gymnasium Distansutbildning: www.distgy.varmdo.se

Kontakta mig för förfrågningar på: chm@lighhouseworx.com